antagna tolkningen af ordet rum, bör han likväl anses genom dylik handling kunna begå inbrott.
b) Nämnda objekters stängselqvalitet.
α) Ehuru Lagen icke uttryckligen, i fråga om de nu nämnda objekterna, gård, hus, rum, fartyg, uppställt den fordran, att de skola vara effektivt stängda, hvilken i fråga om objektet vid m. 3 (sluten förvaringspersedel) otvetydigt nämnes, kan man likväl icke betvifla, att denna förutsättning är gemensam för båda fallen (jfr. K. Fkl. 23/3 1807 art.: 17 »annan mans med lås försedde och igenläste eller eljest igenstängde rum eller hus»). Lagens grund är icke uteslutande den subjektiva farlighet, som inkulpaten ådagalägger genom att forcera ett stängsel (oafsedt hvad detta in casu verkar), den innehåller äfven ett objektivt element: befogenheten af högre straffskydd för den samhällsmedlem som sökt skydda sin egendom genom härför till buds stående medel – en synpunkt hos Lagen, som innebär en anmaning till samhällsmedlemmen att i första hand skydda sig sjelf och dymedelst neutralisera de brottsliga viljor, hvilkas energi icke öfverstiger ett visst mått (»aide-toi et la loi t'aidera»). Lika litet, som den inkulpat, hvilken söndersågar väggen till ett mot hans förmodan olåst skåp, gör sig förfallen till inbrott enligt m. 3, kan derför den inkulpat åtkommas enligt m. 2, hvilken t. ex. klättrar öfver en mur in på ett åt andra sidor fritt och öppet gårdsområde – vare sig att inkulpaten så handlar af obekantskap med lokalen eller t. ex. derför, att han tror sig kunna på. denna väg utföra tillgreppshandlingen mera obemärkt.
β) Ehuru emellertid nämnda regel gäller såsom allmän, kunna likväl icke dess yttersta konseqvenser erkännas: den omständighet att händelsevis en liten bakdörr är olåst, genom hvilken inkulpaten hade kunnat passera in i huset, kan omöjligen vara tillräcklig att utesluta handlingens karakter af inbrott, derest inkulpaten i ovetskap härom brutit sig in genom våld å mur etc. Huru gränsen i
