Snatteri af den. som förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott. skall ock såsom stöld anses.
(M. B. 47: 1: L. K. 22: 8: L. B. 23: 9: K. F. 4/5 1855,
§ 13; Str. L. 16/2 1864, 20:10).
Jfr. ad § 7.
Begår någon andra gången stöld; dömes till straffarbete i högst tre år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst sex månader dömas. Inträtfar fall. som i 4 § nämnes; vare straffet straffarbete i högst fem år.
Begår någon tredje gången stöld; dömes till straffarbete i högst fyra år. eller, der stölden är sådan, som i 4 § sägs, till straffarbete i högst sex år.
Kommer han åter fjerde gången eller oftare; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med sex år, eller, der stölden är sådan, som i 4 § sägs, till straffarbete från och med ett till och med tio år.
Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning af straff, efter ty nu sagdt är.
Samma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut begånget är af den, som för stöld eller inbrott straffas skall.
(M. B. 40: 3; L. K. 22: fl; L. B. 23: 10: K. F. 4/5 1855,
§ 14; Str. L. 16/2 1864, 20: 11).
1) Enligt Str. L. 4: 11 förutsätter hvarje iterations- verkan, således äfven (jemlikt § 6 m. 2) af ett förut begånget rån etc. på ett efterföljande snatteri, att straffet för det föregående brottet. är till fullo utståndet. Har det föregående brottet afdömts, men straffet alldeles icke eller blott delvis utståtts, kommer 4: 10 i tillämpning; har det icke afdömts, blir förfarandet olika, allteftersom det föregående brottet är å ena sidan rån eller rånförsök (då gemenligen realkonkurrens inträder mellan detta brott och
