Fördeliktet kan således mycket väl vara preskriberadt (redan då tjufgömmeriet begås, och så mycket mera, då det skall afdömas) eller dess preskription oviss (derest t. ex. gerningsmannen är okänd, och således iterationsfrågan öppen).
Om fördeliktet är begånget utomlands och således antingen alldeles icke eller åtminstone blott under de i Str. L. 1: 1–3 uppställda förutsättningar kan afdömas af Svensk domstol, så hindrar detta lika litet, att ett tjufgömmeri, som begåtts inom landet. kan på vanligt sätt åtalas och dömas. Visserligen kan, derest den egentliga tjufgömmerihandlingen begåtts utomlands, blotta medtagandet af saken till Sverige icke konstituera ett (fortsatt) begående af tjufgömmeri (jfr. ned.). Men ett i utlandet föröfvadt tjufgömmeri kan, äfven om fördeliktet skulle bestå i ett utomlands af utländning mot utländning begånget och sålunda utom Svensk strafflagskipning fallande tjufnadsbrott. vid Svensk domstol åtalas och dömas under nyssnämnda i Str. L. 1 K. innehållna förutsättningar.
b) »Straffbarhetsreqvisiterna» (Allm. Br. § 6) behöfva således icke finnas hos fördeliktet för att tjufgömmeriet skall kunna straffas enligt 20: 12. Hvad angår det egentliga brottsreqvisitet är till en början klart, af Lagens uttryck »stulen», att den objektiva sidan skall till alla delar förefinnas (d. v. s. att intet moment deraf får bevisligen saknas, jfr. ned.). Detsamma lärer deremot icke få antagas om reqvisitets subjektiva sida, såvidt det nemligen gäller brottssubjektets kapacitet (hvaremot fordran på det subjektiva täckandet, in dolo, af det objektiva reqvisitet, lika bestämdt måste fasthållas som fordran på animus lucri). En motsatt åsigt, enligt hvilken »stulen» borde fattas = tillgripen under sådana förhållanden. att icke blott det speciella tjufnadsreqvisitet utan äfven det allmänna brottsreqvisitet objektivt och subjektivt till alla delar föreligger, kräfves knappast ens af en sträng bokstafstolkning; och skulle, då 3: 9 (som uttryckligen talar om fördeliktet
