yttre form, anses täckt af lifvets regel (t. ex. om tjenaren på husbondens befallning insatt de stulna silfversakerna i ett skåp etc.; svårligen deremot, om han t. ex. nedgräft dem i jorden).
c) »köpt». Enligt det ofvan sagda (I B 1 b) lärer köpeaftalets perfektion ännu icke innefatta fullbordan af tjufgömmeribrottet, utan derutöfver fordras, att tjufgodset på något sätt omhänderhafts af köparen. I motsatt fall blefve det oförklarligt, hvarför icke t. ex. en öfverenskommelse om depositum, lega etc., utan mottagande af saken, skulle hafva samma verkan. Den faktiska betydelsen af öfverenskommelsen är ju densamma, och om någon civilrättslig giltighet kan det hvarken i ena eller andra fallet vara tal. Möjligen skulle någon vilja antaga tjufgömmeri, då. utan traderande af godset, priset erlagts af inkulpaten, men för en sådan gränslinie erbjuder Lagen ingen hållpunkt. Under omständigheter kunna emellertid åtskilliga af de härigenom från 20: 12 uteslutna fall blifva straffbara enligt 3: 9. – Att en köpare in b. f., hvilken måste anses, enligt Svensk rätt, blifva egare till saken, äfven vid m. f. superveniens och dennas objektivering icke gör sig förfallen till tjufgömmeri, är förut anmärkt.
d) »föryttrat». I öfverensstämmelse med hvad ofvan nämnts om uttrycket »köpt», måste äfven här fordras ett befattningstagande med sjelfva saken. Den som för tjufvens räkning till tredje man försäljer gods, hvilket den senare har att sjelf hemta t. ex. hos tjufven, kan derför icke straffas såsom gerningsman enligt 20: 12 (men väl enligt 3: 9). Å andra sidan behöfves för ansvar såsom gerningsman enligt 20: 12 icke mer. än att inkulpaten medhaft och försålt tjufgods m. f.; bevis om föregående innehaf för egen räkning fordras icke. Men den förut (sub b) omtalade intressekollisionen kan göra sig märkbar, derest t. ex. ett butiksbiträde m. f. i öppen butik enligt. principalens anordning försäljer stulen sak af det slag,
