beräkningsgrunder kunna leda till högre belopp (jfr. t. ex. böcker).
Uttrycket »värdet» i § 1 m. 2 innebär endast ett i landets mynt bestämbart värde, icke något visst minimum, t. ex. landets minsta myntenhet. Enligt sistnämnda uppfattning skulle än så ofta upprepade (men icke in continenti företagna) tillgrepp styckevis t. ex. af enstaka småbröd o. d., värda pr. styck en bråkdel af ett öre, öfverhufvud icke kunna straffas, då 20: 8 förutsätter, att de särskilda handlingarne utgjort »snatterier» och sålunda deras objekter varit hvar för sig tjufnadsobjekter.
Den tidpunkt, som måste läggas till grund för värdeberäkningen, är tjufnadshandlingens (apprehensionens) ögonblick; om värderingen jfr. R. B. 17: 35. Ett rättsfall, der, vid olikhet mellan nämnds och sakkunniges värdering, den senare lagts till grund, se Naum. 1870, 381.
5. Kulturprodukt. I öfverensstämmelse med den historiska utvecklingen af det privata förmögenhetsbegreppet, och med den derpå fotade allmänna rättsåskådningen (hvilken ställer tillgrepp af t. ex. äpplen i trädgård på stort afstånd från tillgrepp af löf å skogsträd, och, än mer, af lingon o. d. i skog och mark), gör straffrätten alltjemt stor skillnad emellan sådana saker, som framställa sig såsom rena »naturprodukter» och sådana, som mer eller mindre objektivera menskligt arbete, »kulturprodukter». Under det kulturprodukterna, såvidt de uppfylla öfriga reqvisitmomenter, alltid äro tjufnadsobjekter, indela sig motsvarande naturprodukter i tre kategorier: 1) de som stundom utgöra tjufnadsobjekter (20: 2), stundom (under vissa förutsättningar med hänsyn till värde eller brottssubjekt) åverkansobjekter: växande träd och vissa delar deraf; 2) de som alltid utgöra åverkansobjekter: växande gräs på naturlig äng, vindfälle etc. (vare sig de falla under 24: 3 eller 24: 4); 3) de som aldrig utgöra vara sig tjufnads- eller åverkansobjekter, alltså öfverhufvud icke äro straffskyddade: skogsbär, svampar etc.
