dominium samtidigt för de i hvarje särskildt fall berättigade. Möjligheten att utgöra tjufnadsobjekt kan sålunda, för ifrågavarande föremål, aldrig grunda sig på ett jordegarens dominium såsom sådan; i hvad mån ett eventuellt annat dominium kan få denna betydelse, j. n. sub B 1, angående gränsen emellan tjufnad och hittegodsförskingring; samt för hvad särskildt angår skeppsfynd, ad § 4 m. 8. – Beträffande (obrutna) mineralier o. d. förfaller frågan om tjufnad, redan derför, att de äro naturprodukter (n. 5), till dess de varit föremål för menskligt arbete; ehuru det, med hänsyn till grufrättens bestämmelser, icke är oomtvistligt, huruvida ett dominium föreligger för jordegaren resp. grufegaren, lärer ett olofligt tillgrepp af sådant mineral (likgiltigt huruvida det skett i fritt fält, eller inom inmutadt eller koncessioneradt område, eller inom utmål), kunna hänföras under Str. L. 24: 4 med den tolkning, denna bestämmelse fått i rättspraxis. – Egenskapen af naturprodukt blir afgörande äfven i fråga om ockupation af bernsten, koraller, perlor o. d., hvilken, såvidt den sker i hafvet, kan komma att ses ur synpunkten af fiske (j. n.); på land uppkastad bernsten etc. måste bedömas på samma satt som t. ex. tång, och sålunda hänföras till objekterna för Str. L. 24: 4.
Vissa saker måste emellertid, enligt »lifvets regel», utan hänsyn till deras uppkomst, anses, i och med befintligheten på visst jordområde, ingå i jordegarens (eller hans ställföreträdares) dominium, t. ex. kreatursspillning. Olofligt tillgrepp t. ex. af gödsel på stadsgator, bör derför, såsom äfven stundom skett i utländsk rättspraxis, behandlas såsom tjufnad, försåvidt staden, sjelf eller genom annan person, på hvilken rättigheten öfverlåtits, uppsamlar gatugödseln i syfte att tillgodogöra sig densamma (så att den icke kan anses såsom derelinqverad sak).
Några särskilda arter af föremål kräfva i förevarande
