afseende en närmare utredning, nemligen α) vatten, β) djur, γ) menniskokroppens delar, δ) föremål i grafvar.
ad α. Hafvets vatten kan icke genom ockupation öfvergå i dominium, såvida det icke afskiljes ur hafvet, i hvilket fall ett slags specifikation föreligger. Är denna tillräckligt utpräglad, kan hafsvattnet samtidigt förvandla sig från naturprodukt till kulturprodukt; så blir t. ex. hafsvatten, som transporterats inåt landet för att användas till bad, eller is, som skurits ur hafvet, att betrakta såsom tjufnadsobjekter. Olofligt isande på hafskusten åter kan i hvarje fall icke blifva tjufnadsbrott, då isen i detta skick lika väl som det rinnande hafsvattnet är ren naturprodukt; det frusna hafsvattnet står emellertid, såsom orörligt, dominium åtminstone så pass nära, att nämnda handling möjligen kan komma under Str. L. 24: 4, i analogi med tillgrepp af obrutna mineralier, j. o.
Äfven om annat i naturen förekommande vatten, gäller, att det icke blott är naturprodukt, utan i regel, så länge det innehålles i sin naturliga bassäng eller rinner i sin naturliga fåra, extra dominium. Dock kan det genom ockupation såväl komma i dominium, som äfven under omständigheter blifva att betrakta såsom kulturprodukt. Det sistnämnda torde vara förhållandet med vatten, som ockuperats, i ledning etc., för att materiellt förbrukas. Såsom tjufnadsobjekt är sålunda tydligen att anse t. ex. vatten från helsokällor, som fyllts på flaskor; väl äfven vatten i vanlig vattenledning med dertill hörande bassänger och rör; möjligen äfven vatten i irrigationssystemer. Men rinnande vatten, som ockuperats endast för att användas såsom kraft, t. ex. genom vattenkraftens förvandling till elektrisk eller för att drifva hjul, kan icke anses ockuperadt såsom sak och derför icke hafva öfvergått i dominium. – Vattnet i vanliga brunnar kan knappast anses hafva ockuperats på det specifika sätt, som skulle fordras för att (icke blott bringa det under dominium, utan)
