(tillgriparen är t. ex. omyndig); det är här icke fråga om ett objektivt upphäfvande af eganderättskränkningen, utan om beskaffenheten af det subjektiva tillståndet hos tillgriparen. Likgiltigt är, huruvida egaren får fordran på tillgriparen eller på annan person. Mejerikusken t. ex., som emot husbondens förbud lemnar mjölk på kredit i stället för pr kontant, gör sig endast i det fall skyldig till tjufnad (20: 3 m. 1), att han inser (enligt reglerna. för dolus eventualis). att husbondens dervid uppkommande fordringar äro helt eller delvis värdelösa. Hade han icke denna insigt, så kan hans handling, till den del den dock innehåller ett uppsåtligt riskerande af husbondens förmögenhet, möjligen straffas enligt 22: 14, men icke såsom tjufnad (r. förskingring). – Om tillgreppet tvärtom är afsedt att utgöra vederlag för en redan bestående fordran på egaren, gäller det motsvarande. Kan det visas, att detta var uppsåtet i tillgreppsögonblicket, torde tillgreppet, så långt det täckes af fordran (åtminstone af förfallen sådan), icke kunna anses innebära animus lucri (endast komma under 10: 20); i ett äldre rättsfall (Schmidt, J. A. 34, 570) har ett medelst våld föröfvadt tillgrepp icke ansetts innefatta rån, enär inkulpatens motiv till handlingen varit att göra sig betald för en spelskuld; af senare rättsfall jfr. N. J. A. 1880. 413. – Det sagda gäller likväl med det förbehåll, att uppsåtet icke innehåller ett element af lucrum med hänsyn till tredje man (fordringsegare i konkurs, som animo domini tillgriper något ur massan för att på andra borgenärers bekostnad få sin fordran fullt betäckt, lärer svårligen undgå ansvar för stöld).
- 1) Förberedelse och försök. Jfr. ad §§ 13, 5
- 2) Subjektspluralitet. Om frågor, som allmänt röra
tjufnadsbrottet, jfr. ad §§ 10, 11, 12. Särskilda hithörande frågor jfr. ad § 2, n. 6; § 3, m. 1, n. 6 etc.
