olofligen fäller träd, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller, i sådant uppsåt, olofligen tager, af växande träd, ris, gren, nöfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld föröfvat, der värdet går öfver femton Riksdaler. Går det ej öfver femton Riksdaler; vare lag, som i 24 Kap. sägs.
(B. B. 10: 5: L. K. 27: 3; L. B. 27: 3; Str. L. 16/2 1864, 24: 3).
1) Brottssubjektet. Med hänsyn till delegare, såvidt denne missbrukar sin rätt i samfällighet, blir Str. L. 24: 6 tillämplig. Deremot har lagstiftaren icke yttrat sig om egare (incl. delegare), som genom dylik handling kränker tredje mans rätt. Om detta fall icke skall bli straffritt, är ett strafförfarande ex analogia oundvikligt och detta gäller vare sig den innehafvare, hvars rätt kränkes, har eganderätt i ordets egentliga mening till ifrågavarande naturprodukter (t. ex. har köpt vissa bestämda träd på rot), eller endast nyttjanderätt (afverkningsrätt efter vissa grunder; till skogen eller marken. Rättspraxis har i dessa fall, hvilkas freqvens gör en lösning på lagstiftningens väg önsklig, stundom antagit straffrihet, stundom (analogiskt) tillämpar Str. L. 24: 6; jfr. J. O:s Emb. Ber. 1908, 184 ff.
Innehafvare af jord, som begår den här nämnda handling, kan i olika fall blifva att bedöma på ganska olika sätt. Vi åtskilja innehaf med och utan animus domini, samt, vid saknad af a. d., innehaf för egen, eller för annans räkning. I alla dessa fall kan handlingen kränka antingen egare eller tredje man.
Innehafvare animo domini kan vara antingen b. f. eller m. f. possessor. I förra fallet är naturligen ifrågavarande handling, såvidt den träffar egares rätt, straffri: såvidt den kränker tredje mans rätt, gäller helt och hållet, hvad ofvan sagts om egare. En innehafvare åter animo domini, hvilken m. f. besitter främmande fastighet, kan visserligen under
