med visst kontant belopp pr dag, är enskild tjenare; likaså studentuppasserska, som samtidigt städar flere studentrum i olika hus; gårdskarl, som utöfvar denna befattning i alla qvarterets hus o. s. v. Att tjensteförhållandet är inskränkt till ett speciellt slag af arbete hindrar icke obetingadt, att arbetaren kan, i analogi med »tjenstehjon», anses såsom enskild tjenare, försåvidt nemligen detta arbete faller inom området för vanliga tjenstehjonssysslor och arbetaren kan anses personligen knuten till arbetsgifvaren (genom att der hafva sitt hufvudsakliga uppehälle etc.): t. ex. person enkom anställd såsom ryktare vid en större gård (äfven om hans aflöning utgår endast kontant och icke i kost eller logis); deremot icke kokerska, som engagerats för en särskild middag, strykerska, som för tillfället utför arbete i en familj etc.: ehuru dessa slag af arbete höra till vanliga tjenstehjonssysslor, äro de sistnämnda personerna icke på det sätt beroende af den tillfällige arbetsgifvaren, att de skulle, efter vanligt språkbruk, kunna betraktas såsom hans enskilde tjenare. – Faller åter arbetet icke inom området för vanliga tjenstehjonssysslor, kan egenskapen af enskild tjenare icke grundas på analogien med »tjenstehjon», men väl på analogi med »köpmansbiträde, gesäll, lärling», der sådan kan anses föreligga. Ett biträde åt en strykerska, en skräddare etc., anställdt på obestämd tid och mot betalning pr styck, är att anse såsom enskild tjenare (deremot naturligen icke en skrädderiarbetare, som hos en privat person utför skrädderiarbete, äfven om lönen dervid skulle utgå med kost och logis). En kassörska i en vanlig butik eller ett vanligt kontorsbiträde är »enskild tjenare» (ett gammalt rättsfall, der jemlikt ett K. B. 14/8 1766 en lägre banktjensteman dömdes efter 42: 1 M. B., se Flintberg V, 558) lika väl som ett biträde vid försäljningen i butiken (jfr. N. J. A. 1898, 173); deremot icke t. ex. en disponent vid ett bolag; än mindre revisor i bolag; knappast kamrer, kassör etc. vid en bank, sådana
