pietetshänsyn, här väsentligt spelar in den nödvändighet, hvari husbonden så ofta ser sig försatt, att lemna större eller mindre värden i tjenarens hand utan att kunna skydda sig på samma sätt som emot utanförstående; dessutom äro ju de särskilda skälen för en möjligast restriktiv tolkning af RB. 17: 7 fullkomligt främmande för denna bestämmelse. Emellertid får man icke förbise olämpligheten af att gifva åt samma ord i Lagen – låt vara att detta icke egentligen är en teknisk term – en alltför olika betydelse på olika ställen och redan analogien med RB. 17: 7 talar derför bestämdt emot att fatta enskild tjenare så vidsträckt som innehafvare af enskild tjenst likasom man använder ordet statstjenare = innehafvare af någon statens tjenst). Dessutom är det obegripligt, hvarför innehafvare af enskild tjenst skulle i detta hänseende vara så annorlunda ställd än innehafvare af allmän tjenst (helst Lagen i andra afseenden är så mycket strängare mot den sistnämnde). Man kan derför icke (såvida man icke vill göra någon rent godtycklig åtskillnad emellan olika slag af enskilda tjenster) utsträcka brottssubjektet längre än till det hvardagliga språkbrukets användning af uttrycket enskild tjenare (hvilket långtifrån sammanfaller med innehafvare af enskild tjenst). Visserligen når denna användning icke obetydligt utöfver termens nyssnämnda omfång i RB. 17: 7 (men kanske icke så långt, som uttrycket betjenter och tjenstehjon i HB. 17: 4). Först och främst ingå under »enskild tjenare» sådana fall, som i hufvudsak. d. v. s. med hänsyn till tjenstesysslornas beskaffenhet, äro med tjenstehjon etc. likartade. äfven om det formbestämda aftalet saknas. Det är härvid likgiltigt, för huru lång tid aftalet är ingånget eller huruvida det öfverhufvud ingåtts för bestämd tid; huruvida lönen utgår pr tid eller efter beting, eller huruvida kost, logis etc. ingå i löneförmånerna; huruvida tjenaren har en eller flere husbönder. En tjensteflicka, för tillfället anställd hos en familj, som vistas kort tid i främmande stad, och aflönad uteslutande
