q. v. Jfr. äfv. ad 20: 4 m. 3. Här bör emellertid anmärkas, att öfverensstämmelsen i ordalagen bestämdt tala mot att gifva olika omfång åt objektet i 20: 3 m. 2 och 20: 5 m. 3. Då nu af 20: 4 m. 3 jfdt. med 20: 4 m. 4 framgår, att »förvaringspersedel» af den ringa intensitet som ett försegladt brefkuvert icke utgör föremål för inbrott, är det en nödvändig konseqvens, att densamma icke heller innefattas i objektet vid 20: 3 m. 2. Icke heller kan på dylika fall vare sig 20: 1 eller 20: 4 m. 3 vara tillämplig. Ty båda dessa lagrum förutsätta, att det allmänna tjufnadsreqvisitet skall vara uppfylldt, således föremålet icke vara i tillgriparens ensambesittning. Men det är, i svensk rätt, omöjligt att förneka ensambesittningen på den blotta grund, att godset gjorts oåtkomligt genom att inläggas i sluten förvaringspersedel: från en dylik ståndpunkt blefve 20: 3 m. 2 meningslös, då detta lagrum finner nödigt att såsom särskildt tjufnadsobjekt uppställa sådant i förvaringspersedel inneslutet gods, som annan insatt i inkulpatens vård. Tillgrepp ur försegladt bref i inkulpatens ensambesittning bör följaktligen, enär 20 K. är oanvändbart, riktigt uppfattas såsom förskingring enligt 22: 11 (jfr. emellertid N. J. A. 1902, 46, der denna åsigt omfattats endast af en minoritet i H. D., medan majoriteten tillämpade 20: 3 m. 2; deremot ett annat rättsfall N. J. A. 1899, 168; äfvenså äldre rättsfall, t. ex. Schmidt J. A. 24, 491, 1/5 1851, der H. B. 18: 3, icke 12: 3, åberopades).
Uttrycket »förtrodt att vårda» måste tolkas på samma sätt som »insatt i hans vård». Äfven här måste derför ett sådant tillgrepp af det inneslutna godset, som följt efter ett rättsenligt omhändertagande, genom gestio negotii, af förvaringspersedeln, bedömas såsom förskingring enligt 22: 11, likasom då tillgreppet af godset följt efter ett rättsstridigt omhändertagande, utan tjufnadsuppsåt. af förvaringspersedeln; hvaremot ett sådant omhändertagande med
