6
eller att man ännu så godt som i hela landet har fördom mot hästkött, för det att i fordna tider, strax efter kristendomens införande, det ansågs som ett bevis på hedendom, att njuta denna närande spis. Härigenom förspillas årligen ganska stora kapitaler. (På torget i Stockholm säljes emellertid rätt mycket hästkött, och i Kristiania kan det dagligen få köpas till det billiga priset af från 11 till 20 öre marken.)
Den rika tillgången på fisk, hummer, ostron och musslor, vid både svenska och norska kusterna är att sätta stort värde på, ty sådan föda är både näranda och lättsmält, och förskaffar oss en önskvärd omvexling i vår matlagning. Emellertid kan fisken knappt sättas i stället för köttet; flera slag af fisk äro så lättsmälta, att man icke länge kan vara mätt af dem, isynnerhet om man måste gå i tungt arbete. Dock kan detta hjelpas genom att man äter dugtigt med knäckebröd, tunnbröd, potatis, kål, rötter o. s. v. till fisken.
Mjölk är ett rikt och godt födoämne; man kan icke nog högt värdera den, och den aktas dock ofta ganska ringa; för barn är den en verklig välgerning. Menniskokroppen är (som vi ofvanför sagt), sammansatt af mångfaldiga delar, som dagligen nötas och förtäras, och derför alltid måste ersättas och förnyas med tillhjelp af födan. Det är alltså klart att alla dessa beståndsdelar borde finnas i vår dagliga föda, och att de måste finnas i tillräcklig mängd och i riktig blandning, om å ena sidan kroppen skall kunna bibehållas frisk, och å andra den rätta sparsamheten skall kunna iakttagas.
Af alla de födoämnen, hvarom här kan blifva fråga, känner man blott ett, som innehåller alla de beståndsdelar, hvaraf menniskokroppen är sammansatt, och det i en sådan blandning, att kroppen, åtminstone intill en viss ålder, icke blott vidmakthålles, utan till och med blifver starkare och synbarligen trifves bättre, än vid någon annan näring. Detta födoämne är mjölken. Vi se huru det späda barnet växer och trifves, utan att njuta annan föda än modersmjölken. Alla dess lemmar och kroppsdelar utvecklas hastigare än någonsin senare i lifvet — är icke detta det tydligaste bevis på att mjölken är ett fullständigt födoämne? Nu är det visserligen blott för det späda
