120
detta sätt, och man kan nästan icke få smaka bättre och smakligare potatis än den[1].
142. Imkokning af potatis. Bäst blifver sådan skalad potatis när den imkokas eller stekes i ugn tillsammans med ett stycke kött eller i spad. Till imkokning har man egna kokkärl, men den kan också åstadkommas genom att sätta ett hålfat eller ett durkslag med något under att stödja det, i en gryta eller kastrull med lock, lägga potatisen eller grönsakerna, som man vill imkoka, i durkslaget, slå vatten på botten af grytan, sätta locket på och koka dem i imman, tills de blifva möra.
143. Färsk potatis. Den sköljes och tvättas väl, om möjligt tills skalet går af den. Den sättes på i saltadt, kokande vatten och kokas efter storleken från 10, 15, till 20 minuter, upptages strax och öfverströs innan den sättes på bordet, med litet fint salt.
144. Potatismos. Råskalad, välkokt, helst mjölig fingerpotatis sättes en liten stund nära elden att torka sedan vattnet är afhäldt; derpå arbetas den väl sönder med ett par hårda gafflar, och till 10 potäter tillsättes ett skedblad smör, 1⁄2 tésked salt, en nypa peppar och litet mjölk. När moset är färdigt, skall det kännas lätt, icke tungt och hårdt, som det blir när potatisen krossas sönder med sked.
145. Kålrots- ochl rofmos. Kokar man rötterna oskalade, blifver smaken starkare, men då de koka fortare och äro lättare att skala rå än kokta, skalas de vanligtvis först. De sättas på med mycket starkt saltadt, kokhett vatten (se sid. 44). De skäras i skifvor och kokas till mos, eller ock stufvas de och ätas till salt kött och fläsk, fett fårkött o. s. v. Till mos sättas de på med litet smör eller fett, litet mjöl, peppar, salt, pudersocker och helt litet mjölk, samt röras och krossas sönder, tills de blifva temligen torra. Litet krassknopp eller hackade gurkor höjer smaken.
146. Morötter. Häraf finnes också många olika sorter; några äro snarkokta (på en half timma), andra behöfva koka 1 eller 1 1⁄2 timma; om sommaren, medan
- ↑ Se vidare härom sid. 40 samt Klenckes kemiska kok- och hushållsbok.
