Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12

försöker man hjelpa detta genom att tillsätta t. ex. finrifven, skarp ost, bittra kryddor, köttsoppa, steksås eller dylikt, som kan förtaga majsens äckliga smak och gör den mera närande och ganska välsmaklig. Detta kan vara nyttigt att veta; majsen växer och odlas väl icke i Norden, så att det kan blifva fråga om inländskt majsmjöl till föda åt menniskor; men i missväxtår är, utan tvifvel det bästa, billigaste och säkraste medel mot hungersnöd, att införa majs från Amerika.

Visst är det så, att majsmjöl mindre lämpar sig till brödbakning ensamt, än blandadt med annat mjöl; men till tunnbröd och pannkakor passar det lika förträffligt som till gröt, puddingar och andra mjölrätter, när det blott skötes och uppblandas rätt. I Italien är majsgröten som der kallas Polenta, med rifven, skarp ost, en nationalrätt eller af folket högt älskad kost, likaså omtyckt som »sötgröt« hos oss, och kanske med mera skäl.

I missväxtår får man ej heller vara så noga med huru brödet smakar, när det blott är tillräckligt närande. Det blir då icke fråga om hvad slags mjöl man skall begagna, utan blott att »dryga ut» det man kan få. Som tillökning till bröd- och grötmjöl, har man hittills mest brukat benmjöl, ängssyra, furubark, almbark, halm, agnar, islandsmossa, hafstång, m. m.

På samma vis kunde man bruka de flesta unga växter (och skott deraf), sådana nämligen som klöfver, ängskål, luzern, ärter m. fl., som i början icke äro träaktiga eller hafva många grofva fibrer, men som deremot äro rika på lättlösliga och lättsmälta ämnen.

Potatis är ett ypperligt ökningsmedel för råg- och hvetebröd, som länge håller sig friskt när det är bakadt med potatis. Men morötter, kål, rofvor, kålrötter och flera andra slags rötter och grönsaker, göra mera nytta, spisade för sig sjelfva eller tillsammans med kött och fisk, än blandade i bröd.

Något som man hittills alltför litet i hårda år har påaktat, är skogssvampen, ett af de helsosammaste och mest närande af ur växtriket hämtade födoämnen, som till och med närmar sig köttet både i näringsvärde och deri, att det innehåller flyktiga beståndsdelar som gifva smak åt