Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

14

lycklig må man derföre prisa den, som har en trädgård, antingen det är i staden eller på landet, och som förstår och har lust att sköta den så, att han får grönsaker och rotfrukter till sin och de sinas dagliga näring,

Den som icke har försökt det, förstår icke lätt, huru mycken nytta man har, äfven af en ringa mängd sådana födoämnen, huru mycken annan mat, som derigenom sparas, och huru gagnelig för alla menniskor den förändring och omvexling är, som man derigenom kan åstadkomma i sin vanliga matlagning.

Också bör hvar och en, som kan, göra sig all möda för att till dagligt bruk skaffa sig grönsaker och rotfrukter, såsom kål, rofvor, kålrötter, morötter, bönor, rödlök, purjo- eller gräslök, o. s. v. Har man blott en gång, fått smak derpå och lärt sig inse nyttan deraf, så vill man sedan aldrig undvara dessa saker. Det är också det egna med dylika födoämnen, att det nästan icke är någon del deraf som ej duger att äta, och det som vanligen bortskäres deraf och bortkastas, nämligen den yttre delen och spetsen af de flesta rotfrukter, är oftast det kraftigaste och bästa. Det är derföre vanligtvis vida bättre och sparsammare, att väl tvätta och borsta rötterna rena, än att skala dem.

Det är ännu en erfarenhet, som här är stället att omnämna, och det är den, som stadgats i andra länder, att nämligen intet slags jordbruk är så nyttigt och lönande, som att odla ett stycke jord till trädgård. På så sätt kan man ofta, genom klok skötsel af några få jordstrimlor eller »sängar», ja, af ett enda fruktträd, få lika stor vinst, som af ett helt tunnland jord, vid vanligt jordbruk.

De utställningar af trädgårdsalster, som på senare år varit att se i de nordiska länderna, hafva också bevisat och bevittnat, att det är ganska få trakter, den högsta norden icke ens undantagen, der icke trädgårdsodling med fördel kan drifvas.

Kaffet måste också räknas med bland dagliga födoämnen; åtminstone hör det i de flesta delar af landet dertill. Man har ofta fördömt det, som en öfverflödsvara, icke ledande till annat än att förstöra penningar, som