kunde med större fördel användas till annan föda. På många ställen, och i synnerhet i städerna, är det väl så, att qvinnorna till sin egen skada, förstöra för mycket af både tid och penningar på kaffe och kaffekalas; men derföre får man ej fördömma det måttliga bruket af kaffe. Man får också medgifva att det är vida bättre att dricka kaffe till sqvallret, än att dricka sig pirum af vin och sirapsbränvin, som man gjorde i fordna dagar, eller af finkel och alla slags hoprörda, så kallade viner, som väl ännu här och der sker i vår tid. Det är en egenhet hos kaffet (och man säger detsamma om té och chokolad) att det innehåller vissa beståndsdelar, som utan att egentligen vara närande, märkligt nog äro lämpade att göra ämnesvexlingen eller omsättningen i kroppen långsammare, i synnerhet i vissa riktningar, och derigenom minska behofvet af annan föda. Af denna orsak kunna ofvannämnda drycker liksom upphjelpa bristen på kött eller djurisk föda, isynnerhet för personer, som föra ett stillasittande lefnadssätt, eller ett, som icke fordrar mycken rörelse eller strängt kroppsarbete; likaså för äldre personer. För barn ar kaffet deremot icke nyttigt.
Om vi skulle gifva råd och reglor för bruket af kaffe, så skulle vi säga att den arbetare eller bondeman, som lefver af tungt och hårdt arbete, och som icke förtjenar mera än den föda han behöfver för att uppehålla helsa och krafter, gör, för sin egen skull, bättre i att köpa mat i stället för kaffe. Ty enhvar må väl förstå, att den som lefver blott af kaffe, smör och bröd, icke får sådana krafter eller kan utföra samma arbete, som den hvars kost är kraftig köttmat o. d. Men gamla personer, qvinnor och sådana, som icke hafva strängt arbete men små inkomster, kunna med fördel använda någon del af dessa, till kaffe. Brödet, och ännu mera smöret till brödet, och sockret till kaffet, bilda tillsammans en ganska närande föda, som dock icke kan sättas framför, eller ens i bredd med kött och grönsaker. Men så mycken nytta har man af bruket af kaffe, att den, som dricker det, behöfver mindre mängd af annan föda, och ingen, om icke den som alldeles afskyr kaffe, lärer neka att det
