Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
21

stenhällar. Vid de tre första torkningssätten upphettas säden icke så starkt, att dermed föregår någon annan förändring, än att vattnet dunstar bort, så att säden duger att mala och blir ätbar. Vid plåttorkning deremot är säden lätt utsatt för att svedas eller brännas och sålunda blifva mer eller mindre otjenlig till föda. Stärkelsekornen svälla, der hettan verkar starkast, men under den derpå följande torrvärmen hårdnar den ägghvita, som finnes i kornet, och males det då icke på de bästa qvarnar till det finaste mjöl, så förblifva stärkelsekornen inhöljda i ett tätt hylster af ägghvita, som kokande vatten svårligen kan verka på och som magsaften likaledes har svårt att upplösa. Detta upphäfver sålunda till stor, om icke till största del, den bästa verkan af torkningen, och gör mjölet ännu mera otjenligt och svårsmält än det förut var.

Mjölet innehåller, när det blir riktigt och ordentligt tillagadt och användt, några af de för lifvets uppehälle mest nödvändiga ämnen. Det är derföre af största vigt att säden blir ordentligt rensad, torkad och målen, och att mjölet förvaras väl, så att det icke förskämmes, samt att det blir ordentligt skött, väl kokt, stekt eller genomgräddadt, när det begagnas till gröt, välling, pannkakor, bröd m. m. ty det är icke nog att den dagliga penningeförlusten genom försumlig behandling af mjölet, på längd uppgår till en ganska betydlig summa, men matsmältningen, helsan och lifvet, blifva till slut lidande derpå, så att förlusten blir stor på alla håll.

På somliga ställen tror folket att gröt och bröd af gröpadt mjöl är nyttigt för helsan; man tror nämligen att allt för fin mat, som man kallar det, icke passar för den, som går i tungt arbete, och det torde också ligga någon sanning deri, ehuru man ofta ser folket sjelft handla på alldeles motsatt sätt, då t. ex. soldaten säljer eller byter bort sitt grofva bröd mot finare, och allmogen vanligtvis helst köper fint bröd.

En man, hvars ord angående sådana saker måste tilläggas någon vigt, har tillåtit oss att här upptaga hans tankar om detta ämne, hvilka möjligen icke i allting skola stämma öfverens med läkarnes och andras uppfattning: En arbetares mage, säger han, behöfver något som fyller