bladvippan, brukas till den s. k. Grönkuren; rötterna, torkade och brända, blandas med kaffe och smakar bättre än de flesta andra sådana kaffesurrogater; de färska bladen ätas som salad och de unga rötterna, väl sköljda och stekta på glöd eller halster, smaka mycket godt med smör och salt. Den vanliga ängssyran (Rumex Acetosa) växer öfver hela Skandinaviska halfön, lika högt upp som björken. Den stufvas och lagas som spenat. Fjellsyran, vanligast kallad Finnsyra eller Lappsyra är den finaste och välsmakligaste af alla slags syror, ehuru den är mycket sur. Den växer vild i otrolig myckenhet högt upp i Norden, ja, till och med på Spetsbergen, men i sydligare delar af landet knappast lägre än 1500 fot öfver hafvet. Lapparne samla den och koka den i dess egen saft, samt förvara den sålunda hela året om. Men odlad trifves den ganska väl äfven i de lågländtaste trakter, ehuru dess egentliga hem är högfjellet och kallare orter. Den förökas både genom frö och genom rotdelning och trifves godt i lös och fuktig jord. Om jorden hålles fri för ogräs och jemt fuktig, behöfver fjellsyran ingen annan skötsel; men man bör icke vattna längre än till medlet af Juli, eljest ruttna rötterna lätt. I Augusti och September hålla sniglarna gerna till godo med fjellsyran; man kan då strö ett halftums tjockt lager af torr sand omkring plantorna; den håller sniglarne borta och hjelper till att uppluckra jorden omkring rötterna. Bladen kunna vanligen skäras 3 gånger på sommaren. Trädgårdsmolla och den vanliga mollan, hvilken senare ofta i stor mängd växer som ogräs i åkern och på komposter, ger en ganska god spenat när den blandas med litet syra. Ostronörten (Pulmonaria maritima) är en blågrå strandväxt med tjocka, köttfulla, saftiga blad, som växer utåt hela Skandinaviens vestkust, ända upp till Nordkap och på Spetsbergen, dock sparsammare söderut och betydligt ymnigare mot norden. Det är svårt att odla den, ty den vill växa ända ut i sjökanten; den måste då flitigt vattnas med hafsvatten eller saltvatten, liksom skedörten. Bladen både lukta och smaka likt ostron och gifva god salad, antingen ensamt eller blandade med andra saladväxter. De kunna visst också lagas som spenat och det är troligt att de äro helsosamma och verka
Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/57
Utseende