Första afdelningen.
Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen.
I. Inledning.
Meningen med all matlagning och kokning är naturligtvis dels att förändra de ämnen, som äro lämpliga till menniskors föda, till passande, helsosamma och smakliga maträtter, dels att tillaga dem så att de kunna förvaras och hålla sig längre tid.
Att den mat, som smakar bäst också skall gifva kroppen lagom näring, derpå kan man ofta vara säker, när välsmaken kommer deraf att maten är väl kokad och lagad. Deremot är det icke meningen hvarken att maten skall vara konstigt tillagad eller att den skall vara starkt kryddad, för att fresta oss att äta mera än nödvändigt. Meningen med god matlagning är att den, som sitter i små vilkor och har små tillgångar, och följaktligen icke har råd att slösa bort något, bör få sin mat så väl lagad och anrättad, att den näring, som den innehåller, gör honom så mycken nytta som möjligt, emedan detta är den billigaste och sparsammaste af all matlagning. Ju bättre maten är tillagad, och dess bättre den derföre smakar, desto mera närande och styrkande är den. Välsmaken är följaktligen ingen likgiltig sak vid matlagningen, och god matlagning ej heller som många tro, helt enkelt en smaksak; det är både en penningfråga och en välfärdsfråga; ty blott i mån som näringskraften i våra födoämnen rätt användes, få vi vederlag för våra penningar, och derpå beror också till en stor del vår helsa och våra krafter till det dagliga arbetet. Det står nämligen så till, att vi hvarje dag, såväl vid kroppsarbete, som genom läsning,
