13. Kålrotsoppa. Kålrötter eller rofvor skalas och skäras i skifvor. Ungefär 2 1⁄2 skålp. läggas i grytan med 3—4 skedblad smör eller buljongsflott, 2 téskedar salt, 1 tésked socker, 1⁄2 tésked peppar, en skalad rödlök och en tékopp vatten. Detta kokas tills rotskifvorna äro mjuka; då röres ett par téskedar mjöl i en 1⁄2 kanna köttspad, eller mjölk och vatten, och soppan kokar dermed i en fjerdedels timme.
Denna soppa kan också kokas af potatis. Vill man hafva den simmigare, låter man den koka så länge tills rötterna blifva så mjuka, att de lätt kunna kramas sönder.
På samma sätt kan man laga alla möjliga slags rot- och grönsoppor.
14. Grönkål. Till grönkål brukas i Sverige egentligen endast späda nässlor, men i Norge kokas den förnämligast på s. k. karve, kummingräs, de första späda bladen deraf som sticka upp öfver jorden och äfven af rötterna, samt dessutom af körfvel, hvitkål, spenat och syra. Men kumminkålen är den allmännaste. Den är lätt att odla: man behöfver blott en gång så en hand full frö i trädgården eller i en solig backe. Den blir då tidigare, kraftigare och mera välsmakande. I god jord blifva rötterna stora, och skola då kunna begagnas både till sopprötter och till stufning.
Grönkål kan kokas lika väl på salt som på färskt kött, dock får det förra icke vara alltför salt. I brist af annat, kan man begagna fiskspad eller gelé af kalffötter.
Kålen, den må nu bestå af hvad grönt som helst, rensas väl, sköljes i vatten och upplägges att torka på en ren handduk, hvarefter den hackas temligen fint. Det mjöl hvarmed man vill afreda soppan, strös på kålen när den hackas, eller röres väl ned deri sedan den är hackad. När soppan eller spadet är kokt, upptages köttet, och soppan silas, om det behöfves. När soppgrytan åter kokar, lägges kålen deri, litet i sender, men man lemnar litet deraf tills alltsammans kokat upp. Ar då soppan för tunn, ilägges återstoden af kålen med mera mjöl, i annat fall kan man torka kålen och sålunda gömma den.
