en Ryss en fordran hos en Tysk i Riga eller på Gotländska kusten eller i någon annan Tysk stad, må käranden gå till svaranden och taga den rätt som är gällande i den staden»[1] eller denna i en urkund från midten af 1200-talet: »har en Smolensker tvist med en Tysk på Gotländska kusten, må Gotländska domare döma dem och tvisten äfven där taga ända»[2]. Att ej meningen är, att tvisten skulle afgöras inför gästernas domstol, såsom ju stället kunde tolkas, då här ligger hufvudvikten på, att stridsfrågan afgöres inför platsdomstolen och ej drages inför rysk domstol, syns motsättningen mellan »Tysk» (= gäst) och »Gotländske domare» (= stadssamhällets) gifva vid handen. — Att för öfrigt äfven mål drogos inför hemstädernas domstolar är att antaga. De olika tillvägagångssätten betingades naturligen oftast af parternas ställning, om de voro af samma eller olika nationalitet, om de funno förmånligast att utagera sina mål inför den ena eller den andra domstolen o. s. v. Äfven torde målens beskaffenhet ofta bestämt forum för dem[3].
En särskild art af rättsskipning utöfvade visbysällskapet, när i tvistiga fall köpmän vid Novgorods curia hänskjutit sin sak till sällskapets afgörande. Ehuru vi icke ha någon urkund, som belyser själfva proceduren i ett sådant fall, är dock denna sällskapets jurisdiktion efter vad från Novgorod fullkomligt bestyrkt af urkunder från slutet af
- ↑ S. T., I, n:o 77 (D), 23.
- ↑ S. T., I, n:o 87.
- ↑ Att af salzwedelsurkunden sluta, att gästerna i Visby alltid rättade sig efter egna lagar (Schlyter, VstL., s. V), torde vara förhastadt. Urkunden säger blott, att lübeckarna haft och hade en jurisdiktion och lagar (justitiam et leges). Om utsträckningen af denna rättighet säges ingenting.
