1200-talet, i hvilka skildras, hur Lübeck gjorde anspråk på att vad icke längre gjordes från Novgorod till Visby utan till Lübeck själft (se därom nedan).
Utom med jurisdiktionen sysslade sällskapet med lagstiftningsärenden, handelsdiplomati, kontroll öfver köpmän och varor, öfvervakande af sällskapets yttre anseende och okränkbarhet o. s. v. En del af dessa angelägenheter utöfvade sällskapet på allmänna sammankomster, då formliga urkunder uppsattes öfver förhandlingarnas resultat, men det mesta ombesörjdes genom beskickningar och sändebud eller på tillfälliga rådsmöten, i hvilka ett visst antal af sällskapets förnämligare medlemmar eller för en viss angelägenhets afgörande särskildt kompetenta personer deltogo.
Såsom ett af bevisen för sällskapets lagstiftande verksamhet håller jag det förut nämnda äldsta skrået för tyskarna i Novgorod (se ofvan s. 15 n. 2). Detta innehåller dels fixerad sedvanerätt dels autonom rätt och dess ingress lyder: »Dhat si wetelic unde openbare allen dhen genen, dhe nu sin unde hir na comen solen, dhe dhese schra sen unde høren, dhat van ganceme rade unde van eneme gemenen wilcore dhere wisesten van allen steden van dhutscheme lande recht, dhat van aneginne gehalden is unde gewesen heuet in dheme houe dhere dhvtschen to nogarden, aldvs beschreuen is, to haldende allen dhen genen, dhe dhen beschenen hof pleget to søkende bi watere unde bi lande.» De här omtalade »ganceme rade» och »wisesten van allen steden van dhutscheme lande» kunna svårligen tolkas som korporationer inom de tyska gästernas gille i Novgorod, såsom Frensdorff (Das Stat. Recht, I, s. 25 och 32) gör. Rådet i Novgorod bestod af fyra personer, som
