hos danske konungen Erik Menved, som till tack för de tjänster staden bevisat honom i fråga om de landsflyktige konungamördarna förständigade såväl sin höfvitsman (capitaneus) i Reval som biskopen och de danska vasallerna att skaffa köpmännen rätt. Han förständigade t. o. m. de brottslige att svara inför sig i Nyborg midsommar 1287[1].
Samtidigt med att Lübeck på detta sätt försökte få upprättelse åt sina köpmän, sände det äfven ett utomordentligt sändebud (ett af dem som varit hos konungen af Danmark), Johann von Dovay (»Johannes de Dowaco»), till Visby för att få främlingssällskapet där att ta saken om hand. Denne Johann von Dovay nämner i ett bref till rådet i Lübeck om sitt åtgörande i affären Marquard med följande ord: »deinde cum iam paratus essem ad iter (han hade fått befallning att begifva sig till Estland och drifva underhandlingarna där), scripsistis mihi, quod in Gotlandia deberem causis omnibus cum Marquardo interesse, quod et feci, Deus novit, sicut potui melius et verius, ita quod litteram de iudicio sedendo cum aliis probis viris de civitatibus singulis composui, quam vobis transmitto»[2]. Detta bref är dateradt i Visby (»in Gotlandia») före midsommar 1287 (jfr detta bref med Livl. UB., I, n:o 519).
Enligt denna relation sammankom Johann von Dovay i Visby »med några redlige män» (måhända åter en antydning om ett tillfälligt råd; se ofvan s. 81) och utarbetade en »litteram de iudicio sedendo» (= en urkund angående en domstol, som borde sätta sig). Denna »litteram» var tydligen en uppfordran till visbysällskapet att ta saken om hand och möjligen äfven ett utkast till dom[3].
