Johann von Dovay begaf sig därefter i sällskap med »Mathias dictus Puke et Anne, cives in Gotlandia»[1] till Estland och höll där midsommardagen 1287 sammankomst med de estländska myndigheterna om samma affär[2].
Samma dag som mötet i Estland ägde rum, hade äfven främlingssällskapet i Visby sammankomst och utställde då öfver sina beslut (arbitrationes) den här afhandlade urkunden. Urkunden säger sig innehålla beslut fattade »ex unanimi consensu et voluntate omnium mercatorum diversarum civitatum et locorum terram Gotland frequentantium». Besluten gällde 1:o hvad städerna hade att göra i händelse att strandrof eller vrakplundring ägt rum i deras närhet, 2:o hvilka bötes- och straffbestämmelser som borde följa på brott mot strandrättsprivilegierna[3], 3:o hur Reval skulle behandlas, i fall det ej inom en bestämd tid lämnat fullständig upprättelse, 4:o hur man skulle förhålla sig, om man beskyllts för brott mot strandrättsprivilegierna. — Angående detaljerna i dessa beslut hänvisar jag till själfva urkunden.
Att sällskapet sålunda sysslade med en lagstiftande verksamhet, afsedd att reglera medlemmarnas inbördes förhållande till hvarandra, visa dessa urkundsexempel[4]. Af
- ↑ Af dessa var Puke gotländingarnas sändebud. Gotländingarna hade äfven året förut gjort gemensam sak med tyskarna i en affär, som rörde handeln (Livl. UB., I, n:o 505).
- ↑ Livl. UB., I, n:o 519.
- ↑ Vissa böter skulle reserveras “ad utilitatem omnium mercatorum“ och skulle troligen gå till förbundskassan i Visby (jfr ofvan, s. 77).
- ↑ De “wilcore“ (arbitrationes), som på detta sätt tillkommo, voro
“litteram“ icke densamma som domsurkunden (DS., II, n:o 940), som Schäfer, ibid. n. 2, frågar, om den ej är. Domsurkunden är daterad midsommardagen 1287. Då var Johann von Dovay redan i Estland (Livl. UB., I, n:o 519.
