sällskapet hade så att säga försvunnit bakom stadssamhället, förbundet hade ersatts af förbundsmedlemmen.
I denna utveckling låg naturligen en af orsakerna till Visby stads storhet, men däri låg också fröet till dess tillbakagång. Klart är nämligen, att de öfriga förbundsmedlemmarna, ju starkare de utvecklade sig, desto mindre skulle tillåta, att Visby fick denna allenabestämmanderätt. I synnerhet skulle det mäktiga Lübeck med afund se denna utveckling. Också gifva urkunderna vid handen, att det genom en rad af klokt beräknade mått och steg beröfvade visbysällskapet tillfället att ingripa, när det annars hade varit dess naturliga rätt. Förnämligast till följd af Lübecks åtgöranden öfverflyttades sålunda en del af visbysällskapets funktioner på städernas förbund i hemlandet[1].
Genom denna dubbla öfverflyttning af funktioner, åt ena sidan på Visby stadssamhälle, åt den andra på de inhemska tyska städerna, försvann visbysällskapet nära nog helt och hållet som ett för »alla köpmännen» fungerande sällskap[2].
Längst bibehöll det bestämmanderätten öfver angelägenheterna i Novgorod. Ännu 1291 ha vi sett, att det utfärdade kreditivbref för sändebud, som skulle undersöka
- ↑ Se därom Schäfer, Die Hansestädte, s. 50 ff.
- ↑ En och annan lifsyttring af detta sällskap ha vi äfven efter 1300-talets ingång. Se Frensdorff, Das Stat. Recht., II, s. 35. Men någon större betydelse hade det ej. Troligt är för öfrigt, att det nu hufvudsakligen bestod af köpmän från den lifländskt-gotländska tredjedelen, fast dessa enligt gammalt bruk förde titeln “van den menen Kopman van allen steden“. Det s. k. Novgorods skrå III visar sig genom sitt i mycket oppositionella innehåll mot Lübeck vara tillkommet genom detta parti. Se Frensdorff, ibid.
