dessa angelägenheter. Men Visby synes snart ha öfvertagit äfven dessa.
Vi ha från 1200-talets sista årtionde flera urkunder, som beröra striden om visbysällskapets befogenheter i ett par viktiga angelägenheter. Jag vill som afslutning till kapitlet om de tyska gästerna i Visby relatera det hufvudsakliga af dessa urkunder. De visa bland annat, hur Visbys sträfvan att öfvertaga främlingssällskapets befogenheter ledde till öppen strid med Lübeck och huru främlingssällskapet under denna strid förlorade de sista resterna af sin betydelse.
På en församling hade de vendiska städerna Lübeck, Wismar, Rostock, Stralsund och Greifswald slutit ett treårigt förbund »ob bonum pacis et utilitatem mercatorum» i okt. 1293[1]. På denna församling hade troligen också öfverenskommits, huru det hädanefter skulle förfaras vid appellationer från Novgorod. Strax därefter utfärdades nämligen af Rostock och Wismar till en mängd städer formulär till konsensförklaringar, att dessa städer hädanefter voro med om att appellationen från Novgorod skedde »till intet annat ställe än Lübeck» (se t. ex. Rostocks formulär till Köln, H. R., I, n:o 66: 1), och i febr. 1294 utfärdade Dortmund och sedan en mängd städer sådana förklaringar (H. R., I, 68: 1—24). Utom Rostock och Wismar förklarade 24 städer att de ville, att vad från Novgorod skulle ske till Lübeck. Endast två förklarade sig däremot, Osnabrück och Riga (det framgår af H. R., I, n:o 70 och 71).
Utan tvifvel hade denna energiska rörelse sitt upphof i ett missbruk från Visby stads sida, i ty att staden genom sina organ gjorde sig till appellationsinstans i stället för främlingssällskapet, som varit det.
- ↑ Lüb. UB., I, n:o 608 och 609.
