civitatibus aliis non placeret; quevis enim civitas habet per se sigillum, cum quo suorum civium negotia, prout expedit, poterit sigillare».
Det sigill, som här åsyftas och som kallas »sigillum communium mercatorum», förekommer i nu bevarade urkunder första gången nämndt 1229 i det förut flera gånger berörda fördraget mellan gästerna i Visby och fursten i Smolensk. Det kallas där »alla köpmäns sigill». Koppmann (H. R., I, s. XXVIII) anser detta sigill vara de tyska visbyborgarnas (»der deutschen Stadtgemeinde»). Men tydligen är detta oriktigt[1]. Möjligen har Koppmann kommit till denna åsikt genom städernas protest 1299, i ty att denna protest väl afsåg Visby stad och icke främlingssällskapet.
Men rätta förhållandet är tydligen detta. Visby stad hade antingen gjort missbruk af främlingssällskapets sigill och därmed beseglat på sådant sätt, att det ländt de andra förbundsmedlemmarna till förfång (»quod civitatibus aliis non placeret»), eller hade det användt sitt eget sigill så, att det haft samma verkan. Vare därmed huru som helst — Visby hade i sigillanvändningen äfven ställt sig i sällskapets ställe och detta väckte protest. Städerna beslöto därför, att ett »de menige köpmännens» sigill icke skulle få finnas på Gotland. Och därvid tycks det ha förblifvit.
Därmed var t. o. m. det yttre tecknet på en gemenskap mellan köpmännen i Visby borttaget. Gäster kommo fortfarande som dittills till Visby, men de »menige köpmännens» angelägenheter afgjordes ej mer af dem. Städerna hade själfva öfvertagit deras befogenheter.
- ↑ Schäfer, Die Hansestädte, s. 46, H. Hildebrand, Sv. Med., I, s. 637, n. 5.
