köpmännens sammanslutning i Visby såsom en af de äldsta och viktigaste upprinnelserna till hanseförbundet. Denna åsikt har sedan bestyrkts och belysts i en mängd hansepublikationer. Om de tyska gästernas ställning till den tyska stadsmenigheten har först D. Schäfer (Die Hansestädte und König Waldemar von Dänemark. Hansische Geschichte bis 1376, Jena 1879) utförligare uttalat sig. Han har framställt gästernas sammanslutning som en centralorganisation, i hvilken det tyska stadssamhället i Visby vid sidan af en mängd tyska stadssamhällen i andra länder ingick som ett led. Så länge de öfriga stadssamhällena stodo hvar för sig, innehade Visby ledareställningen. Men under 1200-talet började Lübeck kraftigt verka för en hopslutning af de nordtyska städerna i hemlandet. Nu drogos ofta de »menige köpmännens» angelägenheter till afgörande inför dessa städers församlingar. Främlingssällskapet i Visby gick då tillbaka och hade vid 1200-talets slut förlorat sin betydelse.
Om gotländingarnas stora handelsförbindelser under hednatiden ha myntforskarna de viktigaste uppgifterna. Jag har begagnat arbeten af C. J. Tornberg (Om de i svensk jord funna österländska mynt (1843), Vitt. Hist. och Ant:s Akad:s Handlingar, D. XXI, s. 61 ff., Numi cufici regii numophylacii holmiensis, quos omnes in terra Sueciæ repertos etc., Upsala 1848), B. E. Hildebrand (Anglosachsiska mynt i svenska Kongl. Myntkabinettet, Stockholm 1846), H. Hildebrand (Svenska folket under hednatiden, 2 uppl., Stockholm 1872, s. 192 ff., Sveriges Medeltid, Stockholm 1879 ff., i Vitt. Hist. och Ant:s Akad:s Månadsblad, årgg. 1886, 1887 m. fl.), Worsaae (Minder om de Danske og Nordmændene i England, Skotland og Irland, Köpenhamn 1851, Russlands og det Skandinaviske Nordens Bebyggelse
