Men med om möjligt ännu större tydlighet framgår det af denna urkund, att konungamakten lyckats. Först och främst erkände borgarna, att den seger de vunnit öfver landtmännen var ett brott mot det kungliga majestätet, i ty att de på egen hand uppbyggt murarna och tuktat landtmännen[1]. Vidare utfäste de sig att betala dryga böter för detta brott[2]. Vidare lofvade de, att om någon ny tvist uppkom mellan dem och landsborna, skulle de försöka att i godo bilägga den, och om detta icke var möjligt, skulle de icke ta hämnd på sina motståndare, förrän de kallat sin herre konungen till hjälp, så framt nämligen icke de blefvo plötsligt öfverfallne och nödgades möta våld med våld[3]. Vidare skulle de icke drista sig till att hindra landsborna, om dessa ville sända bud till konungen[4]. Vidare skulle de icke inom sin stad hysa landsflyktige, som afvikit från svenska riket[5]. Slutligen skulle de, om konungen täcktes
- ↑ Se citatet s. 104, n. 2.
- ↑ “duo milia marcharum puri et examinati argenti Gotensis ponderis cum quingentis marcis argenti vsualis monete sine contradictione et reclamacione qualibet terminis inferius annotatis sibi plenarie persoluemus; ita videlicet“ etc.
- ↑ “Preterea promittimus, quod, si aliqua discordia casu sinistro inter nos et Gotenses terre Gotlandie exorta fuerit, illam, si bono modo poterimus, sedabimus per nos, et si hoc bono modo fieri non poterit, antequam dominum nostrum regem super hoc requisierimus, ad vindictam aliquam contra eos nullatenus procedemus, nisi ipsi in nos ita subito irruerint, quod vim vi (re)pellere compellamur.“
- ↑ “Eciam si prefati Gotenses nuncios suos ad dominum nostrum regem destinare voluerint, ipsos impedire nullatenus presumemus.“
- ↑ “Item si aliquos de regno Swecie ad ciuitatem nostram declinare contigerit, quos manifestum et notorium est regiam maiestatem offendisse, et si litteras a domino nostro rege receperimus, illos si infra mensem per nos moniti recedere noluerint, et graciam regiam non rehabuerint, ex tunc a ciuitate nostra totis nisibus expellemus.“
