med de tyska borgarna i fråga om författningen blef en verklighet först i samband med striderna på Gotland 1288. För det rättsliga medvetandet blefvo de båda menigheterna nu stadsbor och vi återfinna därför i urkunderna efter 1288 mera sällan den gamla nationalitetsbeteckningen för dessa menigheter. I stället möta nu vanligen uttryck som »ciues Wisbyenses»[1] eller »civitas Gotlandie»[2] eller »civitas Wisbycensis[3]. Vi torde ej misstaga oss, om vi förmoda, att konung Magnus 1288 äfven arbetade för de båda nationaliteternas utjämning i Visby. Magnus Eriksson fullföljde samma tradition, när han befallde, att båda menigheterna skulle ha samma lag och endast ett insegel[4].
I samband med frågan om tyskarnas och gotländingarnas författningsenliga ställning till hvarandra i Visby framställer sig spörsmålet om deras merkantila ställning inbördes, hvarvid särskildt är af intresse att få utrönt, hvilken ställning i förhållande till »hansan» gotländingarna intogo.
Då »hansan», hvad de nordiska förhållandena angår — och det är endast dessa, som här intressera oss —, under det tidsskede, hvarom nu är fråga, endast framträdt under formerna af ett köpmanssällskap i Visby och i en ännu tillfällig gruppering af städer kring Östersjön, hvilka hvar för sig handlade de »menige köpmännens» angelägenheter (se ofvan), kan frågan närmare formuleras så: deltogo visbygotländingarna i dessas handläggning af nämnda angelägenheter?
Hvad då först köpmanssällskapet i Visby beträffar, så är det af det föregående klart, att visbygotländingarna
