»aduocatus, consules et commune Theuthonicorum ciuitatis Wisbucensis» som ingingo[1]. I den ännu viktigare grupperingen 1285, som hade sin anledning i stridigheterna med Norge och som utgjorde den yttre anledningen till de s. k. vendiska städernas förbund[2] nämnas också uttryckligen endast »tyskarna i Wisby» som deltagare[3].
Före sin exemption från landsbygden 1288 hörde således visbygotländingarna icke till »hansan» och hade ingen delaktighet i dess förmåner. Efter sin förening med de tyska borgarna synas de däremot äfven ha blifvit upptagna i de tyska borgarnas rättigheter bland de menige köpmännen[4] och en bestämd åtskillnad göres därför icke längre i urkunder, som röra dessa gemensamma köpmän, mellan gotländingar och tyskar. Belysande är i detta fall ett bref från Visby till Osnabrück 1294 eller 1295, rörande appellationen (således en hanseatisk tvistefråga). Det är utställdt af »Aduocati et Consules civitatis Gotlandie»[5]. »Aduocati» visar, att båda stadsmyndigheterna äro med om brefvet, den enkla beteckningen »civitatis Gotlandie» med utlämnande af det vanliga »tam Theutonicorum quam Guttensium» visar, att det ej längre är behöfligt att särskildt framhålla nationalitetsskillnaden, då båda ha samma rättigheter.
Af den föregående framställningen framgår, hur det var möjligt, att gotländingarna i Visby vid 1200-talets slut
- ↑ S. T., I, n:o 135.
- ↑ Se Koppmann, H. R., I, s. X.
- ↑ S. T., I, n:o 140.
- ↑ Detta strider mot det vanliga antagandet. Enligt detta omfattade den lifländskt-gotländska tredjedelen “Die Deutschen auf Gotland, in Riga, Dorpat, Reval und anderen Städten Livlands und Estlands“, D. Müller, Gesch. des deutschen Volkes, s. 200.
- ↑ Lüb. UB., I, 643.
