gästerna i Visby se vi af en urkund från 1287, den ofvan omtalade strandrofsurkunden[1]. Efter aftrycket på denna urkund har Sartorius låtit taga en afbildning[2]. Figuren i denna afbildning öfverensstämmer i det närmaste med figuren i de ofvan nämnda[3]. Omskriften är däremot skadad, men hvad som finns kvar ådagalägger till fullo, att här begagnats det efter de ofvannämnda afbildningarna beskrifna sigillet[4].
Men om identiteten mellan Sartorii afbildning och afbildningarna efter sigillstampen får anses utom allt tvifvel, är därmed fastslaget, att det ofvan beskrifna sigillet kallades »sigillum omnium mercatorum», ty så kallas det inuti själfva texten till 1287 års urkund[5]. Det är då också detta sigill, som användes under de tyska gästernas fördragsurkund med fursten af Smolensk 1229 och som där kallas »alla köpmäns sigill»[6].
- ↑ Se ofvan s. 82, n. 3.
- ↑ Urk. Gesch., II, Tab. I, fig. A. Om förväxlingen af sigillen se ofvan s. 123, n. 1.
- ↑ De smärre olikheterna torde få tillskrifvas den tecknare, som Sartorius användt.
- ↑ Med orätt påstår däremot Grandinson (a. a., I, s. 84), att det skadade aftrycket enl. Sartorii afbildning kan “fulländas till: Sigill’ Thevthonicor’ Gutlandiam frequentantium“, såsom det finns i Wallins afbildning. En jämförelse visar, att så ej är. — Vi måste förklara olikheterna såsom beroende på mindre noggranna afteckningar eller på att en annan stamp begagnats för 1287 års urkund.
- ↑ Ut autem premisse arbitrationes robur habeant perpetuæ firmitatis, sigillum omnium Theuthonicorum mercatorum ad evidentiam pleniorem huic scripto est appensum, DS., II, n:o 940.
- ↑ Se ofvan s. 95. Om Koppmanns åsikt om 1229 års urkundssigill se ibid. K. utgår ifrån, att de tyska köpmanssällskapen i utlandet lika litet som senare de tyska städernas förbund förde egna sigill. Men
