gemensamma stadssigillet. Det kungliga påbudet skulle då ha trädt i verkställighet under 1340-talet[1].
För min del håller jag före, att detta var det äldsta gemensamma stadssigillet. Hauberg däremot anser[2], att det hos Wallin, Gothl. Saml. I, Tab. II, fig. 2, och hos honom själf afbildade »Signum Wisbycense» är det äldsta. Men utom att gumsen på detta signum fått helt ge vika för ett lamm med bakåtvändt hufvud (sådant man finner det i den senare gotländska heraldiken) och att liljeformen afviker långt mera från urtypen i detta signum än i sigillet, är det föga troligt, att de båda borgarskapen, som nyss haft hvar sitt praktfulla sigill, skulle ha åtnöjt sig med detta enkla signum. Detta är däremot sannolikt det signum, som användes i Visby för första gången 25⁄7 1370 under ett pundtullskvitto[3].
