omslutes af koncentriska snoddlika cirklar. Till den inre af dessa sluter sig ett bågornament, som i alla bågspetsar och bågvinklar har stiliserade blad. Omskriften lyder: »Sigillum civitatis Wisbycensis» d. ä. staden Visbys sigill.
Heraldiskt märkliga äro isynnerhet gumsens vekare former och förminskade horn och nimbus kring hufvudet, hvilket allt syns tyda på, att det senare på gotländska sigill och fanor förekommande Agnus Dei redan nu föresväfvat sigilltillverkaren. Hauberg[1] har gjort uppmärksam på, att den mynttyp, som under 1300-talet började präglas på Gotland och som har Agnus Dei till sinnebild, har påverkats af de flandriska guldmynten. Det är sannolikt, att gumsens förändring till Agnus Dei har förorsakats af samma påverkan.
Detta sigill har, som jag redan förut påpekat[2], tillkommit för att beteckna gotländingarnas och tyskarnas sammansmältning i stadssamhället och deras likställighet därstädes. Då företalet till Visby stadslag omtalar, att Magnus Eriksson påbjöd detta sigill, och detta företal tillkommit i andra fjärdedelen af 14:e årh., kunna vi däraf bestämma sigillets tillkomsttid. I full öfverensstämmelse därmed finna vi under urkunder, utfärdade af tyskar och gotländingar i Visby, att man ännu så sent som år 1341[3] beseglat med »sigilla nostra», således med visbygotländingarnas och visbytyskarnas båda sigill, men i en urkund af 1347[4] ha de begagnat »sigillum nostrum». Ty värr är sigillet under denna urkund bortfallet, men sannolikt ha vi här en af de första användningarna af det förut beskrifna
