nämligen ut på att på de tyska handelsplatserna öfverflytta de förmåner, af hvilka venderna förut varit i besittning.
Men det var ej blott till stränderna af Östersjön, som gotländingarna följde vikingarna i spåren och utbildade stationer för handeln, hvilka tyskarna sedan togo i arf. Gotländingarna hade följt nordborna äfven i västerns farvatten och på västerlandets marknader öppnat en handel, som säkerligen först väckte tyskarnas uppmärksamhet och gjorde dem angelägna att utvidga sitt handelsområde till Östersjön.
I England kunna vi af urkunder från 1200-talet se spåren af denna utveckling. De handelsvaror, med hvilka allmogemän från Gotland isynnerhet idkade köpenskap i England, voro pälsverk och vax. — 1235 hade Peter Galve, Bodulf Byrkin, Siefrid Bonde och Jakob de Albo och deras kamrater fått vissa rättigheter i England[1]. De kallas »mercatores de Gutland» och voro sannolikt allesamman från den gotländska landsbygden. Bodulf Byrkin är Bodolf från Björke (en socken på Gotland) och Jakob de Albo är sannolikt Jakob från Alfva (äfven en socken därstädes[2]). 1237 har Henrik III befallt sin skattmästare att utbetala 54 pund, 6 shillings och 8 penningar (denarer) till samme Bodulf och en viss Gerhard, mercatoribus de Gutland, för gråverk (pro griseo opere[3]). 1242 lät han göra en utbetalning af 200 pund, likaledes åt »mercatoribus de Gutland
- ↑ H. UB., I, n:o 270, Reg.
- ↑ Möjligen är dock “de Albo“ att tolka “Alby gård“. Från Alfva socken heter i andra urkunder (se G. Lindström, Anteckningar, II, s. 488) “de Alvis“. Alfva är då att liksom så många ortnamn på -a anse som gen. plur. För här ifrågavarande sak bevisar såväl den ena som den andra tolkningen detsamma.
- ↑ H. UB., I, n:o 283, Reg.
