pro griseo opere»[1]. 1244 utanordnades en summa för gråverk och vax, som Thomas från Upland och »köpmän från Gotland» levererat på S:t Botolfs-marknaden s. å.[2]. 1248 gaf samme Henrik III sitt erkännande till en skuld å 856 pund, 10 shillings och 9 penningar åt »köpmän från Gotland» och till en annan skuld å 668 pund, 3 shillings och 4 penningar åt män från Estland för gråverk och vax[3]. I alla dessa urkunder äro blott gotländingar eller gotländingar och deras gamla handelskamrater (svenskar och ester) nämnda som hofleverantörer af de vinstgifvande handelsvarorna. 1250 ha tyskarna i Lübeck och Visby gjort sig delaktiga af denna hofleverans. Bland rent gotländska namn finna vi nämligen flera tyska, som i urkunden betecknas med »de Lubec» eller eljest visa sig vara tyska[4]. 1255 (årtalet ej fullt säkert) utanordnar Henrik III stora summor för pälsverk och vax åt handelsmän från Lübeck, Lüneburg, Soest, Briel (»de Brilo») o. s. v., men endast ett namn är antecknadt från Gotland (Paul), och det kan lika gärna tillhöra en tysk från Visby[5].
Från denna enda hofleverans af ett par viktiga handelsartiklar ha vi ett slående bevis på, huru gotländingarna fingo afstå från sin handel åt tyskarna. Hade vi urkunder bevarade från föregående tider, skulle vi säkerligen kunna följa utvecklingen lika tydligt i andra fall. Enligt myntfynden gick den gotländska handeln till England redan på 900-talet[6]. Enligt urkundernas vittnesbörd hade »kejsarens
