af den gotländska stadsbefolkningen eller af dess ämbetsmän förrän i sista fjärdedelen af det 13:e århundradet[1]. Detta väcker i och för sig misstankar mot hypotesens riktighet. Men därtill kommer, att flera af de äldsta urkunderna direkt antyda, att det äldsta stadssamhället i Visby var uteslutande tyskt.
Jag förbigår här Henrik Lejonets bekanta privilegiebref (se nedan), emedan det enligt mitt förmenande icke ger någon upplysning i den omtvistade frågan. Det första bref, som mig veterligt ger någon fingervisning i denna sak, är biskop Bengts af Linköping 1225[2]. Där talas bland annat om de tyska gästernas och borgarnas rätt att åt sig utvälja grafplatser i den nybyggda och nyinvigda Mariakyrkan. Af det sätt, hvarpå borgarna nämnas, syns att inga andra borgare än de tyska då funnos i Visby[3].
Ännu tydligare framgår detta af påfven Honorius III:s skyddsbulla af 1227[4]. I denna, som är ställd till de tyska
- ↑ G. Lindström har i en uppsats “Die Rathslinie von Wisby“, intagen i “Die Zeitschrift des Vereins für Lübeckische Geschichte und Alterthumskunde, Lübeck 1894“ (oriktigt citerad af L. själf i hans Anteckningar, II, s. 456!), samt i Anteckningar, II, s. 456 uppgjort en rådslängd i hvilken förekomma några personer af gotländskt ursprung, hvilka före sagda tid skulle ha varit rådmän i Visby. Se rådslängden i Anteckningar, II, n:o 8, 10 och 12! Lindström gör dem till rådmän, emedan de i urkunderna nämnas som sändebud till främmande länder. Men att märka är, att dessa personer tydligen äro sändebud, som åtminstone officiellt representera landsbygden (se ofvan s. 12 n. 1). Dessa konstruerade ämbetsmän i Visby måste således utmönstras ur historien.
- ↑ DS, I, n:o 231.
- ↑ I förbigående kan anmärkas, att benämningen borgare här torde förekomma första gången inom Sverige. Jfr E. Hildebrand, Sv. statsförf. hist., s. 157.
- ↑ Livl. UB., I, n:o 94.
