sins[1]. Påfven måste därför ta parti emot dem och den nämnda bullan är tydligen i främsta rummet riktad mot dem.
De anförda orden i bullan, där påfven kallar staden och hamnen för tyskarnas (civitatem et portum vestrum), blir efter denna förklaring af situationen på Gotland först fullt begripliga. Stadssamhället är tyskarnas och därför tar påfven det i sitt beskydd. Hade gotländingarna bildat ett stadssamhälle, skulle påfven ej kunnat uttrycka sig i bullan som han gjort. Vi skulle då ha väntat, att han begagnat orden eder och eder handel eller något liknande. Man kan ej gärna påstå, att uttrycket är mindre noggrant, beroende på obekantskap i Rom med förhållandena i Visby. Bullan är tydligen utfärdad på grund af den ofvannämnde påflige legatens relation om tillståndet i staden. Under sommaren 1226 hade han vistats en ganska lång tid där.
En och annan urkund från de tre första fjärdedelarne af det 13:e seklet skulle måhända kunna uppletas för att ytterligare bestyrka, att endast det tyska stadssamhället i Visby omnämnes, under det att det gotländska ej med ett ord antydes[2]. Men jag öfvergår till en urkund, som enligt
- ↑ Grandinsons framställning af partigrupperingen i här afhandlade intressekamp (a. a. I, s. 10—14) är, så vidt mig synes, ej i enlighet med urkunderna. Det är ej mot de tyska köpmännen, som de påfliga bullorna utfärdades (se i synnerhet S. T., I, n:o 76 och 79). Tyskarna fingo tvärt om beröm för sitt nit om kristendomens utbredande, se t. ex. den citerade bullan af 1227 (Livl UB., I, n:o 94), där det säges om dem, att de voro “in fide stabiles et in opere ... efficaces“. Nej, det är förnämligast mot de gamla gotländska köpmännen och deras handelskamrater, som påfven ingrep. Det är de, som åsyftas, när det talas om, att “animos quorundam de Gudlandie partibus ceca cupiditas occupavit“. (S. T., I. n:o 76).
- ↑ Se t. ex. DS., I, n:o 232: “civibus Thevtonicis in Wisby“; S. T., I, n:o 77: “borgare på den Gotländska kusten“ (såväl namnen, Reginbod,
