upplagsplats och en periodiskt besökt marknad, t. ex. vid de hedniska offerfesterna och de kristna kyrkobesöken[1].
Att det däremot varit tyskarnas uppträdande på platsen, som gifvit denna dess karakter af ständig marknadsplats och så småningom af stad, framgår både däraf, att ingen annan hamn- eller marknadsplats på Gotland utvecklat sig som Visby, ehuru flera för visso hade bättre eller åtminstone lika goda naturliga förutsättningar därför, och däraf, att de senare urkunderna, som vi sett[2], gifva vid handen, att Visby som stad var en skapelse af tyskarna. Att tyskarna åter fingo denna betydelse för utvecklingen berodde icke så mycket på deras nationalitet som fast mer på deras egenskap af gynnsamt ställda handelskolonister.
I stort sedt var nämligen all stadsbildning i äldre tid en produkt af ett främlingselements uppträdande i ett land[3]. Den inhemska befolkningen sysslade icke enbart med handel. Den samlades därför endast vid vissa tider och i samband med vissa förrättningar (kyrkliga, judiciella, politiska) i och för utbyte af varor. Så var äfven förhållandet på Gotland. När däremot tyskarna uppträdde i Visby, var
- ↑ G. L. v. Maurer, Städteverfassung, I, s. 283 och Waitz, Verfassungsgeschichte, 7, s. 378 ha vid sina undersökningar af de tyska källorna kommit till det öfverensstämmande resultatet, att kyrkobesöken framför allt gifvit anledning till marknadsplatsernas uppkomst. Se v. Below, Zur Entstehung der deutschen Stadtverfassung i Sybels Hist. Zeitschr., 59, s. 199.
- ↑ Se ofvan, s. 26 ff.
- ↑ Så hade de flesta städer i norra och mellersta Tyskland fått just det plus, som höjde dem från tillfälliga marknadsplatser till städer, genom kolonisters invandring. Jfr Lamprecht, Deutsch. Gesch., III, s. 367 ff.; v. Below, Zur Entstehung i Sybels Hist. Zft., 58, s. 201; Sohm, a. a. s. 63 f., m. fl.
