det som ständiga yrkeshandlande. Deras handelsplats blef därför ett ständigt torg[1].
En naturlig följd däraf blef, att detta torg tenderade att på sig koncentrera all ortens handel och omöjliggöra konkurrens på närliggande marknadsplatser. Vi misstaga oss säkerligen ej, om vi härleda en del af de »multimoda mala, videlicet odia, inimicicias, homicidia, ex utriusque gentis dissensione orta»[2], hvarom Henrik Lejonets privilegiebref talar, från denna konkurrens[3].
Visby såsom säte för en bofast handelsbefolkning.
Utan tvifvel var Visby redan vid tyskarnas ditkomst ett landssamhälle. Och helt visst hade tyska »gäster» liksom en mängd främlingar af andra nationaliteter uppträdt där, innan ett stadssamhälle uppstod. Att tvista om, när dessa gäster först kommo till Gotland, är fåfäng möda, alldenstund urkunderna ej säga något därom, utan blott medelbart konstatera, att de på en viss tid funnos där[4].
- ↑ v. Below polemiserar mot Sohms urgerande af det ständiga torgets betydelse för stadsutvecklingen. Han synes dock ha missuppfattat Sohm i denna punkt, ty han säger: “Wenn die Märkte ’ihre Plätze’ haben, so sind sie wohl gerade nicht unständig.“ Men därom är hos Sohm ej fråga, utan om en ständig eller periodisk marknadsrörelse bedrifves på ifrågavarande platser (v. Below, Der Ursprung, s. 19).
- ↑ S. T., I, n:o 42.
- ↑ Vi ha en nära till hands liggande analogi i Riga, där tyskar från Visby utgjorde handelsbefolkningens kärna. För att befrämja handeln på Rigas torgplats utverkade biskop Albert af påfven Innocentius III en bulla, hvari alla köpmän förbjödos att fara förbi Riga, när de foro i handelsfärd till Semgallen (se Heinrici Chron. Lyv., IV, 6).
- ↑ “Allein nicht über den Beginn des 12. Jahrhunderts wird die Anknüpfung einer Kommunikation durch Deutsche (mit den Inselbewohnern)
