under den första tiden[1]. De vendiska och de östra städerna kommo först senare i lifligare beröring med gotlandshandeln.
Dessa tyska kolonister i Visby slöto sig tillsamman till en korporation, som dels skilde sig från den gotländska landsbefolkningen dels från de kommande och farande gästerna. Utan att utgöra ett köpmansgille i senare tids bemärkelse[2] bildade dessa tyskar en korporation till gemensamt skydd och med gemensamma intressen. Tyskarnas bosättning i Visby betecknar således, att en del handlande af det romerska riket uppgifvit sina lokalintressen i Tyskland och fått ett gemensamt intresse i Visby. Naturligtvis skildes de icke helt och hållet från sina forna landsmäns intressen. Jag blir i tillfälle att närmare beröra detta framdeles i samband med framställningen om de tyska gästerna i Visby.
- ↑ Se Schäfer, Die Hansestädte, s. 43. Det westfalska och nedertyska inflytandets öfvervikt under tyskarnas första tid på Gotland har lämnat flera spår efter sig i den gotländska arkitekturen. Så var Roma klosterkyrka, som byggdes under senare delen af 1100-talet, påfallande lik Loccums cistercienserkyrka i Westfalen (Lindström, Anteckningar, II, s. 180).
- ↑ I fråga om köpmansgillena såsom utgångspunkt för stadsmenigheternas utveckling se Nitzsch, Die niederdeutsche Kaufgilde. Nitzsch har dock fattat dessa gillen oriktigt, i ty att han förklarat dem vara ordentliga handelsgillen, omfattande alla branscher af handel på de respektive orterna. Men gillen af en sådan beskaffenhet ha förnekats af v. Below, Die Bedeutung der Gilden für die Entstehung der deutschen Stadtverfassung, och af K. Hegel, Städte und Gilden, m. fl. Så mycket jag erkänner riktigheten af sistnämnda forskares bevisföring, finner jag det dock vara obestridligt, att på flera ställen (i synnerhet där kolonibildningar uppstodo) den första bofasta köpmansbefolkningen slöt sig tillsamman i ett slags skyddsgillen. Så i Riga (Bulmerincq, a. a., s. 32) och så i Visby.
