af diplomatisk mellankomst vid utverkandet af rättigheter, lättnader och fördelar. Namnet »homines imperatoris» var ett uttryck därför.
Det första sambandet mellan dessa var riksgemenskapen, hvilken icke får fattas som nationalitetsgemenskap i nyare tids bemärkelse, utan som en rättsgemenskap, i det att alla från riket hade rätt till det skydd och den hjälp, som kejsaren eller hans maktutöfvare kunde och ville gifva.
När omsider handeln började att blifva ett särskildt yrke och köpmän och stadsinvånare blefvo nära nog liktydiga begrepp, fortfor denna riksgemenskap att länge vara det förnämsta gemensamhetsbandet, om äfven en mängd andra tillkommo, som stärkte gemensamhetskänslan[1]. »Mercatores romani imperii» användes därför ännu i 1200-talets urkunder som ett slags genus proximum vid indelningen af de tyska köpmännen[2]. Den rättsliga gemenskap, som riksdelaktigheten medförde, anser jag därför vara det första ursprunget till den i urkunderna sedan så ofta förekommande beteckningen för de tyska köpmännen »communes mercatores»[3].
- ↑ T. ex. gemenskapen i årliga afgifter på vissa marknader. Se Lappenberg, Hans. Stahlhof, s. 4.
- ↑ Se t. ex. S. T., I, n:o 95, H. UB., I, n:o 431, Lüb. UB., I, n:o 187.
- ↑ Jfr Koppmann, H. R., I, s. XXV. K. fattar dock, som mig synes, denna “Rechtsverwandtschaft“ oriktigt. Det som konstituerade gemenskapen var, åtminstone till en början, ej delaktighet i stadsrätterna och därur härflytande rättstillstånd, utan, som sagdt, delaktigheten i romerska riket. Delaktigheten i stadsrätterna blef tvärtom af separerande verkan, i ty att dessa utvecklade sig så olika och bidrogo att skärpa lokalintressena. — Jfr äfven Schäfer, Die Hansestädte, s. 46. S. härleder beteckningen “communes mercatores“ och liknande beteckningar ur
