kunna fastställas. Som föreningsband mellan de tyska köpmännen spelade de en betydande roll under långa tider,
grundbetydelse, ur hvilken de omedelbart eller medelbart härledts. Denna grundbetydelse är en sammanslutning af gäster — gäst taget i dess medeltida betydelse — men ej af gäster i allmänhet, utan af sådana, som i sin hemstad eller hemort hörde till ett visst köpmansgille eller därmed likställdt skrå. Jag skall som exempel anföra några urkundscitat, som bestyrka detta. År 1200 beviljade konung Johan borgarna i York rätt att få “gildam suam mercatorum et hansas suas in Anglia et Normannia“ (citat efter Hegel, a. a., I, s. 71). Samme konung gaf samma år staden Ipswich samma rätt: “et habeant gildam mercatoriam et hansam suam“ och likaså åt Dunwich: “concessimus etiam eis hansam et gildam mercatoriam sicut habere consveverunt“ (cit. fr. Hegel, ibid., n. 2). År 1201 föreskref grefve Dietrich VII af Holland, att inga andra skulle få sälja tyger i Dortrecht “nisi illis, qui ab hoc officio denominati sunt, eo quod pannorum incisores appellati sunt, et nisi in fraternitate et ansa sint oppidanorum ad Durdreth attinentium“ (H. UB., I, n:o 57). I alla dessa citat är tydligen hansa (ansa) beteckning för ett sällskap (faktori) af gäster i en främmande stad, hvilket utgjorde en utpost för respektive gilda mercatoria (mercatorum) eller fratemitas i hemstaden. Denna betydelse af hansa framgår äfven af statuterna för den “flandriska hansan i London“, som föreskrifva, att ingen, som ville handla i England och ville åtnjuta hansans fördelar, kunde få detta utan att söka inträde i Brügge eller i vissa namngifna städer i England. Tydligen var Brügge den plats, från hvars gilda mercatoria den första flandriska hansan i England utgått. Gästernas legitimation skedde därför i denna stad först. När sedan hansan utvidgades, blef det besvärligt att skaffa sig inträde blott i Brügge. Då fick det ske äfven i England (statuterna citerade i Kœhne, a. a., s. 208, n. 10).
Ur denna grundbetydelse är det lätt att härleda de öfriga betydelserna af ordet.
Då gäster ej utan särskildt utverkad rättighet fingo uppträda på en främmande marknad, fick hansa betydelse af ett sällskap med sådan rättighet eller af själfva rättigheten. Se t. ex. Henrik III:s privilegiebref för Hamburg 1266: “quod ipsi habeant hansam suam per se ipsos per totum regnum nostrum“ (H. UB., I, n:o 633) och för Lübeck 1267: “habeant
