efter urkundens bevittning och datering[1]. Detta väcker misstankar. Men dessa ökas genom innehållet af stället. Det lyder: »Odelrice, sub opientu gracie mee, precipio tibi, ut leges, quales Guttonibus in omni regno meo tradidi, tales super Teuthonicos, quos tibi regendos commisi, omni diligentia obserues: scilicet, qui capitali sententia rei fuerint, illam recipiant; qui de truncatione manuum, eciam sustineant, reliquos vero illorum excessus secundum leges superius prenotatas diiudica».
Henrik ålägger här Odelrik att iakttaga, att för tyskarna, för hvilka han sattes till styresman, tillämpades samma lagbestämmelser, som blifvit fastställda för gotländingarna i hela Henriks rike. Denna allmänna föreskrift preciserar han i fråga om jurisdiktionen så, att Odelrik hade att efter gifven privilegierätt afdöma alla mål, som ej rörde personer, anklagade för brott, för hvilka man miste lif eller lemmar, ty dessa mål hörde under annat forum.
Det förefaller mer än tvifvelaktigt, att Henrik Lejonet kunde förfoga öfver den rätt, som ligger i en sådan
- ↑ Se S. T., I, n:o 42 och H. UB., I, n:o 16. Dessa urkunders utgifvare (Rydberg och Höhlbaum) ha redan anmärkt, att en del af tillägget (»Priuilegium ... Gvttensium») genom sin egen innebörd visar sig vara af senare datum. Då benämningen fogde som ämbetsnamn på Odelricus kommit in i litteraturen från denna del af tillägget, borde denna benämning utmönstrats med upptäckten af ställets sena tillkomst. Men så har ej skett. De s. 71, n. 2 citerade författarna begagna alla benämningen fogde. Jfr äfven Bulmerincq, a. a., s. 27, n. 13, Koppmann, Hans. Wisbyfahrt, s. 1 5, Hegel, Städte und Gilden, I, s. 233. G. Lindström säger t. o. m.: “Benämningen Fogde, Vögede, på latin Advocatus, förekommer redan vid pass 1163, då hertig Henrik Lejonet utnämnde “Odelrice“ till advocatus för tyskarna på Gotland“ (!) (Anteckningar, II, s. 456). — Jag har ofvan (s. 43, n. 5) sökt visa, till hvilka slutsatser författaren till visbylagens företal kommit genom detta ställe.
