Sida:Till Visby stads äldsta historia.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 74 —

— rätt att utöfva en viss jurisdiktion i vissa mål samt att för öfrigt bevaka sina landsmäns intressen gentemot andra nationers köpmän. Traditionen har måhända riktigt bevarat den förste åldermannens namn i Odelricus och troligen öfverensstämde hans befogenheter rätt väl med de i tillägget utstakade.

Under 1200-talet, när sträfvandet i Visby gick ut på att åt staden häfda en viss själfständighet gentemot landsbygden och gent emot de svenska konungarnas anspråk[1], fann man det förmånligt att tillskrifva en mäktig tysk furste — och hvem kunde vara lämpligare än Henrik Lejonet? — äran af att ha skapat det första rätts- och jurisdiktionsväsendet i Visby. Och när så en afskrift togs af Henrik Lejonets urkund, som då förvarades »in ecclesia beate Marie virginis in Wisby», gjordes det tillägg, hvarom vi här talat. För tyskarna fick urkunden en ökad vikt.

Ett ännu afgjordare bevis för tilläggets sena tillkomst syns mig kunna vinnas på en annan väg än den, för hvilken jag redogjort. Det finns som bekant två afskrifter af Henrik Lejonets urkund. Den ena förvaras i Lübecks stadsarkiv, den andra i Hamburgs. Hamburgshandskriften är ett stadfästelsebref af Henrik Lejonets privilegier, utfärdadt af grefvarna af Holstein 116 1255 och transsumeradt af dominikaner och minoriter i Visby 255 1368. Efter denna handskrift har bland andra Liljegren utgifvit Henriks urkund[2].


    Visby, kallades styresmannen ålderman (Urk. Gesch., II, s. 18 och Bulmerincq, a. a., s. 33).

  1. Se därom nedan, s. 100 ff.
  2. D. S., I, n:o 48. Om de olika handskrifterna, se H. UB., I, n:o 15.