I denna finns icke tillägget om Odelricus. Om det icke får antagas, att grefvarna af Holstein 1255 utelämnade tillägget, när de stadfäste Henriks urkund, hvilket är föga sannolikt, eller att munkarna gjorde det, när de togo en transsumt af grefvarnas stadfästelsebref 1368, hvilket är ännu mindre sannolikt, så skulle den urkund, som man 1255 förelade de holsteinske grefvarna till stadfästande, saknat tillägget. Och då denna urkund sannolikt var originalurkunden, så saknades tillägget just i den. — Men jag återgår till skildringen af de tyska gästerna.
Vi ha förlagt uppkomsten af gotlandsfararesällskapet i Visby till 1160-talet. Vi ha ofvan sett, att detta sällskap med tiden undergick förändring till sin sammansättning. När skedde detta? Tydligen skedde det ej på en gång utan så småningom. Stad efter stad lät sig representeras där, sedan allt fler och fler af dess borgare blifvit gotlandsfarare. I en fördragsurkund af 1229 finna vi åtta städer (Visby, Lübeck, Soest, Münster, Groningen, Dortmund, Bremen och Riga) representerade[1]. Deras ombud äro särskildt namngifna. Jämte dem nämnas »andre mycket kloke, gode män». Möjligen innefattas därunder de enskilda köpmän, som ej voro representanter för någon viss stad, men ändock hörde till visbysällskapet[2]. Jag tror mig ej ta
- ↑ S. T., I, n:o 77.
- ↑ Om en liknande blandning i visbysällskapet af städer och enskilde köpmän talar biskop Alberts privilegiebref 1211 (Livl. UB., I, n:o 20). I fråga om den världsliga jurisdiktionen förordnar biskopen: “Excessus suos singulæ civitates, si poterunt, componant. Quidquid autem iudici nostro per querimoniam delatum fuerit, et quæ inter cives contingunt, ipse iudicabit, similiter inter illos, qui ad nullam civitatem habent respectum“. Brefvet säger sig själft åsyfta »mercatores præcipue Gutlenses» och vi torde därför rättast anse det såsom utverkadt af visbysällskapet.
