minne; om han icke hade nog dygd för att qväfva utbrottet af sina passioner, hade han icke heller nog hårdhet för att känslolöst betrakta de skräck-scener hans herrsklystnad åstadkommit. Plågad af ånger ville han således försona sina synder med en andakts-resa till den heliga grafven; emedan Christendomens allmänna öfvertygelse, på denna tiden, ansåg en sådan pilgrims-färd såsom tillfyllestgörande för de grufligaste brott. Utan att vidare bekymra sig om huru Kejsarens dom skulle verkställas, skyndade han sig derföre till Palestina; men de försigtighets-steg han tagit för att vara okänd uppfyllde icke hans önskan. En Österlänning som vistades vid Sigismunds Hof hade i hemlighet låtit måla af Konungen och skickat porträttet till en af sina vänner i Syrien. Erik hade förrättat sin andakt, hade besökt de heliga orterna och ämnade återvända, då den som skulle förse Pilgrimerna med resepass
