förklarade att han kände honom och visste att han var Konung öfver trenne Riken. En summa penningar upphäfde likväl alla vidare hinder för hans resa, och Erik återkom till Norden utan att möta flera missöden.
Redan långt före sin Jerusalems-resa hade Erik icke nog hushållat med sina skatter för att bestrida de utgifter för hvilka han blottställde sig; han måste således nedlåta sig till skamliga utvägar, och detta hade skedt genom ett odugligt mynt, som ett maktspråk gjorde gällande. Denna författning felade icke att medföra de följder, som alla rubbningar i ett Rikes penningväsende åstadkomma. Hansestäderna, som ensamme innehade hela Nordens handel, vägrade att emottaga det nya kopparmyntet öfver sitt verkeliga värde; all rörelse afstadnade, alla varor stegrades. Men Erik hade förbättrat något af sina Stats-fel då han satte Filippa till
