hade tystnat. Filippas verksamhet upphörde likväl icke derigenom; under det att Konungen syslosatte sig med sina krigsrustningar, understödde hon Svenska Rådets öfverläggningar, och befordrade de förslag som syftade på Rikets allmänna nytta. Hennes nit kunde icke misstydas, och hennes förtjenster erkändes offenteligen äfven af hennes Gemål.
Erik hade kommit för att taga i besittning de länder, som blifvit honom tilldömde; men hvad som kan hända varit möjligt om det genast blifvit verkställdt, var nu för sent. Den häpnad som Kejsarens dom kunnat verka hos Grefven af Hollstein hade emedlertid hunnit att upphöra; han hade vädjat till Påfven och sökt att närmare förena sig med Hansestäderna, som under det långvariga kriget lidit i sin handel, och påstodo dels att många af deras fartyg blifvit uppbragta af Konungens kapare, dels att de privilegier de ägt i de Nordiska Riken voro brutna. En
